Chokladfontän

Idag har varit en riktigt bra dag. Den startade lite väl tidigt, när Kockens klocka ringde redan klockan åtta & jag vaknade men inte han. Men det är ändå rätt skönt att vakna tidigt en ledig dag. Jag gick upp & hämtade tidningen, gick tillbaka till min varma säng & satte på radion & Morgonpasset. Efter en stund gick Kocken upp & försvann till jobbet.
Jag låg kvar & läste min tidning & blev sömnig & somnade om. Katten var lika slö som jag & låg kvar i sängen hon med. Vid 10 ringde telefonen & jag fick släpa mig ur sängen eftersom vi bara har en fungerande telefon & den står i hallen. Det var min kära lilla mormor som ringde! Det var ett tag sen vi pratade nu & det var skönt att höra att hon lät pigg & glad & inte hade hört något mer från Fetknoppens kärring. Vi ältade inte det hela så mycket utan konstaterade, återigen, att vi inte gjort något fel & inte behöver ta den skit dom försöker ösa över oss. Det är också så skönt att mormor & morfar sysselsätter sig så mycket som dom gör. Förra helgen var dom i Stockholm på My fair lady, dom går ut i skogen & plockar svamp, dom träffar vänner & bekanta både nu & då. Och så ser dom, precis som jag, fram emot den 25 oktober när vi åker hem till hemstaden för att tillsammans med brorsan & hans tjej ta med dom på middag & hockey!
Efter en halvtimmes trevligt småprat med mormor klev jag så upp ur sängen & åt en långsam frukost. I tidningen, som jag fortfarande läste, såg jag en annons om Celtic Christmas - en julkonsert i en kyrka här i Göteborg under Lucia-helgen. Det stod inte så jättemycket om vad det var men som jag förstod det så var den en irländsk tjej som skulle sjunga tillsammans med en kör & en tjej som skulle spela irländsk harpa. Jag tyckte det verkade mysigt med lite irländskt så där innan jul så jag skickade ett sms till Kocken & frågade om vi skulle gå. Han var inte sen att hänga på så jag gick in & köpte biljetter på en gång! Det blir härligt att minnas lite från vår tid på Irland.
Vid 13-tiden tog jag bilen in till stan för att träffa Radhustjejen. Vi hade bokat bord på First hotel G som på lördagar har något som kallas Lazy lördag. Det är en GI-buffé där man väljer till kött eller fisk & sen avslutas hela måltiden med CHOKLADFONTÄN. En jobbarkompis till mig har pratat mycket om detta & jag har gärna velat gå dit men det har inte blivit av. Nu hade jag bokat bord åt mig & Radhustjejen & vi var där kl 14. Vi har inte setts sen midsommar så vi hade mycket att prata om. Vi satt där & åt & pratade i 2 1/2 timme!!! Det var så himla mysigt & gott, det var verkligen på tiden att vi fick ta igen allt som hänt sen vi sågs senast.
När vi väl var tvungna att resa på oss för att Radhustjejens parkering gått ut var vi väldigt mätta & nöjda. Vi kände oss dock inte riktigt färdiga med vårt umgänge så vi åkte till Allum för att shoppa lite. Både jag & Radhustjejen hittade lite grann men tyvärr var vi där rätt sent så vi fick inte mycket tid på oss. Efter en snabb sväng på Maxi fick jag skjuts hem & väl hemma har det inte blivit så mycket gjort. Det blev knappt någon kvällsmat fixad, jag var fortfarande så mätt. Men jag hittade några baguetter i frysen så jag bakade av dom & tog en kopp te till.
Sen har jag suttit här i soffan framför tv:n & sett både Musikmaskinen & Sing a long samtidigt som jag har skrivit in lite recept från min gamla receptbok i min nya receptbok. Det fick mig att bli lite nedstämd. Det är en hel del recept där som kommer från mamma. Det hugger till i hjärtat när jag inser hur mycket jag saknar henne. Hur länge sen det är jag pratade med henne. Jag räknar efter & inser att det snart är 8 månader sen hon dog. 8 månader. Då förstår jag varför det känns som det var så längesen jag pratade med henne.
Jag undrar när jag kommer förstå på riktigt att hon är borta. När jag kommer förstå att vi aldrig, aldrig, aldrig mer kommer träffas. Då ekar "aldrig mer" i huvudet på mig. Men jag kan ändå inte helt förstå det. Jag kommer nog aldrig förstå det ordentligt. Hur ska man kunna förstå att något så hemskt kan hända? Jag får försöka koncentrera mig på att leva mitt liv & ta till vara på det. Använda min energi till något positivt. Det går ganska bra. Inte jämt men ofta i alla fall.
Nu vill jag att Kocken ska komma hem. Det känns som om vi knappt har setts den här veckan. I måndags sov jag på hotell. I tisdags kom jag hem sent & var helt slut efter att ha jobbat med ett kundevent & samtidigt varit rätt rejält förkyld. I onsdags var Kocken borta på kvällen. Torsdag & fredag jobbade han kväll. Idag har han jobbat sen imorse & slutar väl nån gång vid tolv-tiden. Det är inte så ofta det är så här men när det väl är det så är det trist. Att kommunicera med lappar, sms & telefonsamtal är inget kul. Jag saknar honom helt enkelt. Å ska man se något positivt med det så är det ju att det är härligt när man väl ses igen!
Nu funderar jag på om jag ska krypa ner i sängen & börja läsa uppföljaren till den bok jag avslutade i torsdags kväll. Det är en bok av en skotsk författarinna som numera bor på Irland & skriver om en fattig tjej på 30-talets Irland. Fantastiskt härlig bok som jag köpte för ett år sen eller två. Och som det visade sig att även mamma hade köpt. Och mamma hade även uppföljaren!
Godnatt där ute.