En ljusglimt, trots allt

Nu är det måndag kväll, klockan är 21.45 & jag sitter i soffan bredvid Kocken som högljutt smaskar i sig en Piggelin. Det blev en bra avslutning på en måndag som började rätt trist. Vi har varit barnvakt åt Lillkillen ikväll. Nyblivna mamman kom med honom till Kocken på jobbet & så åkte Kocken & Lillkillen spårvagn hem. Det tycker jag var väldigt modigt gjort. Jag hade nog faktiskt inte gjort det, inte helt själv. Han skrek visst rätt mycket på vagnen men Kocken tog upp honom & då blev han nöjd.
Jag kom hem samtidigt som grabbarna & det var mysigt att ha Lillkillen här. Kissen är lite fundersam på vad han är för nåt, den där lille krabaten, men hon vaktar på honom bra. Ända tills han börjar skrika, då är hon inte intresserad utan springer in i ett annat rum. Smart katt.
Lillkillen låg så nöjd på en filt på köksgolvet när vi styrde med lite mat men efter en stund blev han uttråkad & började skrika. Då blev det mys i min famn en stund & så lite mat på det. Tur att såna enkla knep funkar då. När Nyblivna mamman kom käkade vi Biff stroganoff som Kocken lagat till. Mycket gott. Och Nyblivna mamman hade köpt varsin riktigt fin & god choklad till oss till efterrätt. Mums! Tur att man får äta choklad när man kör GI! ;)
Dessvärre blev det varken morgon- eller kvällspromenad för mig idag. Jag var allt uppe 5.45 & började dra på mig träningskläderna & skulle ge mig ut men det var nästintill kolsvart & jag känner mig inte bekväm med att promenera i mörker. Det känns lite läskigt & jag kan inte riktigt slappna av. Så jag hoppade över promenaden men gick minsann inte & la mig utan hoppade in i duschen. Detta resulterade i att jag var rekordtidigt på jobbet!!! Redan 7.25 var jag där & det är inte illa för att vara lilla jag! Det betydde att jag vid 16-tiden hade gjort mina 8 timmar & kunde åka hem. En svag tanke hade funnits hos mig under dagen; att jag kunde gå ut & gå direkt när jag kom hem men inte kunde jag det när Lillkillen var hos oss. Det hade ju varit för tråkigt. Sen hade vi ju så trevligt efter att vi suttit & ätit & jag hade ingen som helst lust att ge mig ut i den gråkalla höstkvällen. Nä, nya tag imorgon istället! Förhoppningsvis kommer jag upp lika tidigt då & kan gå hem vid 16-tiden igen. Då kan jag gå ut & gå så fort jag kommer hem. Det är vad jag satsar på i alla fall.
Idag hade ett av mammas bästa kompis-par varit & ätit lunch hos Lillebror (på jobbet). Det var dom som ställde upp så fantastiskt för Fetknoppen precis i början. Dom berättade att dom inte längre hade kontakt med Fetknoppen & inte hade haft det sedan i maj. Hon hade mått jättedåligt över det som hänt, att Fetknoppen träffat en ny så fort. (11 dagar efter mammas begravning hade han berättat att han hade en ny.) Dom sa att ingen dom kände har någon kontakt med Fetknoppen längre & det var så himla skönt att höra. Även om jag förstår att ingen normal människa kan "stå på hans sida" så är det så skönt att verkligen höra det. Dom får leva i sin lilla bubbla för sig själva, i sin låtsasvärld. Ingen vill ha kontakt med såna som dom. Det känns jäkligt bra!
Nu ska jag krypa ner i min säng där Lillkillen låg & sov för inte alls längesen. Mysigt! Bäst att jag försöker komma i säng i något så när god tid om jag ska orka upp som bestämt imorgon bitti. Dessutom har jag morgondagens första möte redan kl 8.30. På engelska. Oj oj oj, bäst jag är utvilad.
Natti natt vänner!