Klar

Jag har kommit till insikten att jag är klar med denna blogg.
Jag har nu tagit mig igenom ett år sedan mamma gick bort. Upplevt allt utan mamma en första gång. När man sagt till mig att första året är värst har jag tänkt att det hjälper ju inte att det går två år, tre år, fyra år osv. Men nu kan jag faktiskt se att det är nog jobbigast första året. Det är inte det att jag saknar henne mindre men det gör inte lika ont att sakna henne nu. Och jag tänker inte mindre på henne nu än tidigare men minnena är kanske lite ljusare. Jag fokuserar på de goda minnena, allt roligt vi hade tillsammans, istället för att gräva ner mig i varför & hur hemskt det är att hon är borta.
Jag har ju börjat gå i terapi igen också. Det är fantastiskt skönt! Vilken ego-grej! Min terapeut är bra. Han lyssnar & tar in, funderar & säger väldigt kloka saker. Jag får insikter varje måndag jag är där & träffar honom. Besöken hos terapeuten har satt guldkant på mina måndagar, som jag tidigare kanske inte haft som bästa dagen i veckan... Nu ser jag fram emot att gå dit & få ventilera, fundera & upptäcka nya saker om mig själv & hur jag fungerar & varför.
Jag vet inte riktigt varför jag känner mig klar med den här bloggen men så är det. Kanske börjar jag på en ny blogg men just denna får vara avslutad nu.
Tack alla ni som läst & kommenterat, stöttat & peppat. Tack & adjö!

Grattis mamma

Idag skulle min mamma ha fyllt 55 år. Jag tror hon har en stor fest idag - vart det nu än är hon är. Hon är så klart festens stjärna, äter & dricker gott, twistar till ett liveband & har alla sina änglavänner omkring sig & önskar att vi kunde se hur lycklig hon faktiskt är, trots att hon inte får vara bland oss längre.
Jag orkar inte vara ledsen & sörja. Jag vill försöka tänka på allt gott & alla fina minnen istället. Det mår jag mycket bättre av än att tänka på det hemska som hänt, det trauma som jag faktiskt gått, & fortfarande till viss del går, igenom.
Februari är en tuff månad för alla oss i familjen. Februari innehåller dagen då mamma dog, dagen då vi fick veta det, alla dagar där i början som genomsyrades av total chock, dagarna när vi styrde med alla jobbiga beslut rörande begravningen, dagen då vi fick se mamma en sista gång (ironiskt nog Alla hjärtans dag), mammas födelsedag. Det är en extra jobbig dag kvar & det är mammas begravningsdag den 3 mars. Genom alla dessa extra jobbiga dagar försöker jag ändå fokusera på de ljusa minnena av mamma, på det goda som trots allt kommit ur detta. Och jag är stolt över hur stark jag är som klarar av det, utan att det känns påklistrat & tvunget på något sätt. Och jag är, återigen, så otroligt tacksam för alla underbara nära & kära som finns i min närhet & stöttar. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger: NI ÄR UNDERBARA & FANTASTISKA. Och jag är så otroligt tacksam för att ni finns vid min sida.

Följer du bloggen?
Tryck på Följ den här bloggen-knappen till höger och registrera dig som prenumerant.