Klar

Jag har kommit till insikten att jag är klar med denna blogg.
Jag har nu tagit mig igenom ett år sedan mamma gick bort. Upplevt allt utan mamma en första gång. När man sagt till mig att första året är värst har jag tänkt att det hjälper ju inte att det går två år, tre år, fyra år osv. Men nu kan jag faktiskt se att det är nog jobbigast första året. Det är inte det att jag saknar henne mindre men det gör inte lika ont att sakna henne nu. Och jag tänker inte mindre på henne nu än tidigare men minnena är kanske lite ljusare. Jag fokuserar på de goda minnena, allt roligt vi hade tillsammans, istället för att gräva ner mig i varför & hur hemskt det är att hon är borta.
Jag har ju börjat gå i terapi igen också. Det är fantastiskt skönt! Vilken ego-grej! Min terapeut är bra. Han lyssnar & tar in, funderar & säger väldigt kloka saker. Jag får insikter varje måndag jag är där & träffar honom. Besöken hos terapeuten har satt guldkant på mina måndagar, som jag tidigare kanske inte haft som bästa dagen i veckan... Nu ser jag fram emot att gå dit & få ventilera, fundera & upptäcka nya saker om mig själv & hur jag fungerar & varför.
Jag vet inte riktigt varför jag känner mig klar med den här bloggen men så är det. Kanske börjar jag på en ny blogg men just denna får vara avslutad nu.
Tack alla ni som läst & kommenterat, stöttat & peppat. Tack & adjö!