Badrummet!

Jag måste bara tala om det här.
På mitt hotellbadrum finns det fyra stora badlakan, två mindre handdukar, två små frottépåsar som jag inte vet vad jag ska ha till, två handdukar som är typ som fina linnehanddukar som jag inte heller vet vad jag ska ha till... En förpackning med nagefil & en sån där pinne som man petar tillbaka nagelbanden med, det klassiska syetuiet, badmössan, små flaskor med shampoo, duschkräm, bodylotion & såna där vanliga tvålar. En burk med bomullsbollar. En badrumsvåg. En morgonrock. Och tofflor.
Ja jag säger då det... Jag har det faktiskt väldigt bra just nu.

Bryssel

Hög tid att blogga lite. Jag har inte haft någon lust i helgen & dagarna försvann så fort.
I fredags åkte jag & Kocken till Habo & provkörde en Honda Civic -07 som vi köpte...! Dessvärre fick vi inte med oss den hem på en gång eftersom vi kom dit precis före stängning kl 18 & när vi väl bestämt oss var det försent att ordna med försäkring osv. Men Kocken får försöka ta sig dit i veckan & köra hem den lilla pärlan! Det blir lyxigt att ha en så ny bil. Hoppas bara vi blir av med den gamla något så när fort...
I lördags var vi runt på lite möbelaffärer & skulle kolla persienner & fotpallar (extra sittplatser vid soffan). Vi kom visserligen hem med persienner, tyckte väl båda två att det var dags att få persienner i sovrummet efter tre år, men istället för fotpallar blev det två snygga hyllor som ska upp ovanför tv:n. Skoj!
Det blev sen middag med en av mina favoriter: svamprisotto & ett riktigt gott, & dyrt Amarone-vin. Vi firade bilinköpet! Samtidigt sprang vi till tvättstugan. Det var en jäkla tur att vi tvättade då i lördags kväll för centrifugen var söndet & tvätten dyngsur. Den fick hänga till igår morse.
Igår var vi äntligen hos Konstnärinnan & hämtade hem min fantastiskt fina tavla!!! Den var finare än jag mindes den. Efter det blev det en sväng till Hornbach för att få den ena persiennen i rätt mått till balkongdörren. Sen var det fika hos Nyblivna mamman, hennes kock & Lillkillen. Det var väldigt trevligt & mycket gott fika. Våra goda vänner Fröken Blond & Herr Blond var också där. Det var längesen vi sågs så det var riktigt kul att träffas allihop.
Sen åkte vi hem & satte upp tavlan, passar så himla bra där den nu hänger, & persinnerna. Jag strök & packade & sen blev det middag framför tv:n & EM-finalen. Jag hade nog lite resfeber så jag kunde väl inte helt koncentrera mig på matchen...
Jag gick & la mig lite för sent & hade svårt att somna. Tanken på att väckarklockan skulle ringa strax före 3.30 gjorde väl inte saken bättre. Jag sov oroligt, vaknade av spöregnet som slog mot balkongtaket & var rädd för att försova mig - trots att jag ställt TRE väckarklockor! Jag vaknade & gick upp på en gång när den första klockan ringde...
Jag hade gott om tid & tog det lugnt, satt ner & åt frukost i lugn ro. Pussade både Kocken & katten farväl & kände lite oroligt pirr i magen när jag skulle gå ifrån dom. Tanken på att mamma åkte iväg & aldrig kom hem dök upp & jag fick en klump i halsen som var svår att svälja ner... Klockan 5 kom taxin & hämtade mig & körde mig i spöregn till Landvetter där jag mötte upp Herr CRM. Vi checkade in & kom efter några försök igenom säkerhetskontrollen. Jag fick ta av mig både klocka & skor & till slut slutade det pipa om mig! Vi tog en kaffe, jag köpte en tidning & fick en bok på köpet & gick en kort sväng bland parfymerna.
Vi fick åka buss ut till flygplanet & springa ut i, jamen visst - spöregn. Det var ett litet plan som var helt fullsatt. Jag bläddrade lite i min tidning & sen somnade jag gott. Jag har kommit på att jag inte gillar att flyga. Jag mår lite illa & tycker faktiskt det är lite obehagligt emellanåt. Jag skyller på Kocken. Han är flygrädd & det har tydligen smittat av sig på mig. Men allt gick bra & vi landade något sena på Bryssels flygplats.
Det tog en halv evighet att gå till bagageutlämningen men väskorna kom fort. Vi letade oss ut till en ENORM taxikö & ställde oss snällt att vänta. Kön rörde hela tiden på sig & det gick ganska fort att komma fram & få en taxi. Betydligt mycket snabbare gick taxiresan. Jösses vad han körde!!! 150 blåste han på i bland all trafik. Då var jag lite nervös... Men vi hann i alla fall fram precis i tid & det hade vi inte gjort om han kört lagligt. Men det verkar inte något över huvud taget göra här i Bryssel.
Vi var vrålhungriga båda två, klockan var 10 & jag hade inte ätit nåt sen 4.30. Vi trodde förstås att vi skulle börja med kaffe & fralla men icke då. Nä, vi satte igång med kursen på en gång. Läraren är grek men pratar förvånansvärt bra engelska. Sen är det en italienare, en kille från Ungern, en tjej från Belgien & så en tjej & en kille som jag inte riktigt vet var dom är ifrån. Vi är på en ganska jämn nivå & än så länge hänger jag med. Men det var ju svårt att koncentrera sig där på förmiddagen när magen vrålade av hunger. Strax efter 12 fick vi i alla fall äta. Jag åt penne & carbonara. Helt ok. Jag sa knappt ett ord, bara slevade in. Det ingår sallad, dricka & efterrätt. Det fanns creme brulée, chokladkaka & lite annat sött & gott. Och fruktsallad. Det tog jag idag. Vi får väl se vad det blir imorgon...!
Efter lunchen var det nästan omöjligt att hålla sig vaken. Ögonlocken bara åkte ner & jag kunde knappt hålla emot. Jag fick gå ut på toaletten & badda mig med en kall servett i pannan & spola iskallt vatten på handlederna. Vid 15 var det fika & jag tog två koppar svart kaffe med socker. Allt för att piggna till lite. Det hjälpte nog. Plus att vi fick jobba lite själva med uppgifter. Läraren är inte jätterolig att bara lyssna på. Han maler på rätt bra. Klockan 17 var det slut för dagen & jag beställde en taxi på fransk-engelska. Den taxichauffören körde nästan lika hetsigt som den första.
Vi bor på ett jättefint gammalt hotell väldigt centralt. Det är högt i tak & rymligt. Jag har två stora garderober i en lång hall. Separat toalett i hallen, utan handfat, & sen stort badrum med badkar rakt fram. In till höger ligger mitt sovrum som är rätt stort. Fönster åt två håll, skrivbord där jag nu sitter, två fåtöljer & ett bord & en stor dubbelsäng med fin trägavel.
Vi var bara uppe en kort stund på våra rum & sen skulle vi mötas i lobbyn. Lobbyn påminner mig om den i Pretty woman. Det kändes härligt att sitta där & vänta på Herr CRM.
Vi kollade lite på kortan för att se åt vilket håll vi skulle & sen gick vi ut för att hitta någonstans att äta. Min morbror hade tipsat mig om ett område vid Katarina kyrkan som inte var så turistigt & dyrt. Vi hittade kyrkan på en gång & på ena sidan där låg små uteservingar vid något konstgjort vatten. Vi slog oss ner på ett av de ställena & beställde oxfilé med sås, hemgjord pommes, jättegoda grönsaker med vitlök & varsitt glas rött vin. Jag tränar en massa på min knaggliga franska & det går ganska bra. Jag tror dom är glad att jag försöker. Efter maten drack vi kaffe. Jag beställde en cappucino & fick väldigt sött kaffe med vispad grädde på. Inte riktigt vad jag tänkt mig men väldigt gott!
När vi skulle betala bad vi om delad nota. Servitören var väldigt förundrad över att Herr CRM inte skulle betala alltihop. Jag undrar vad dom tänker om oss. Far & dotter? Ett par? Chefen med sin sekreterare? Det skrattade vi gott åt både jag & Herr CRM!
På vägen hem var vi tvungna att hitta en öppen affär för ingen av oss hade någon tandkräm med sig. Det var nog den dyraste tandkräm jag köpt; 3.95 euro. Jag ska borsta tänderna både länge & väl ikväll.
När vi kom tillbaka till hotellet var tvungna att fixa en jobbgrej så vi gick till mitt rum. Snacka om att jag blev förvånad när jag kom in & såg att någon varit inne & tagit bort överkastet från sängen, lagt en chokladbit på kudden & dragit för gardinerna!!! Det har jag aldrig varit med om tidigare... Känns väldigt lyxigt.
I alla fall två saker har upptäckt idag. Den ena är att det är väldigt trevligt att bli tilltalad madame. Artigt. Det kan jag på sätt & vis sakna i Sverige. Det gillade jag på Irland, när man blev kallad "love".
Den andra saken är att på toaletten där vi går kursen snurrar toalettsitsen ett varv & blir rengjord efter att man rest på sig. Intressant.
Nu har klockan hunnit bli 22 & jag ska gå & göra mig iordning & krypa ner i sängen. Jag ska försöka sova lite mer inatt så jag inte är så trött imorgon. Det tar på mina krafter att vara på resande fot, träna på min dåliga franska, träffa nya människor & koncentrera mig på kursen. Min snälla & omtänksamma kock har lagt in två avslappningsskivor i min mobil så jag tror jag ska lyssna på en av dom. Det var psykologen som sa att det kunde vara bra för mig att testa. Min erfarenhet säger mig att jag somnar av dom & det om något är väl att vara avslappnad!
Vi får väl se hur mycket ork & tid jag har för bloggandet under resten av veckan. Vi har mycket att hinna med på kvällarna; restaurangbesök, ljusshowen vid Grande Place & shopping. ;)
Natti natt!

Förtydligande

Jag tror det krävs ett förtydligande.
Bröllopsklänningen är INTE EN BRUDKLÄNNING. Det är helt enkelt den klänning jag ska ha när jag går på bröllop.
Brevvännen blev nyfiken. Jag är ledsen om jag gör någon besviken men det är inte alltså inte aktuellt med bröllop för min del. Jag får helt enkelt nöja mig med att vara gäst på mina vänners bröllop!

Näe!

Idag är ingen bra dag. Jag kände det redan i bilen på väg till jobbet. Det kliade inuti. I själen. Rastlöshet. Frustration.
Jag vill inte att det ska vara så här. Jag vill inte att mitt liv ska vara så här. Jag vill inte vara trött & ledsen & oroa mig för allt & alla hela tiden. Jag vill inte ha förlorat min mamma. Jag vill inte att Lilla Lobelia ska behöva oroa sig & vara sjuk. Jag vill inte att Lillebror, mormor & alla de andra i familjen ska behöva vara ledsna & sakna mamma.
Jag vill må bra, vara glad & njuta av sommaren, hitta på roliga saker. Jag vill ändra på allt elände som hänt sista tiden. Jag vill trolla tillbaka mamma. Lyfta luren & ringa henne. Tala om för henne att hon är en underbar människa. Jag vill göra så att Lilla Lobelia aldrig behövde få sitt hemska besked, aldrig behövde genomgå den jobbiga operationen & väntan på svaret. Jag vill bara att allt ska vara som vanligt. SOM VANLIGT. Är det så förbannat mycket begärt?!

Jäklar

Tavlan. TAVLAN.
Jag har en vän som är konstnär. Och hon har målat en tavla som jag blev helt förälskad i. Så jag ska köpa den. Lillebror sålde mammas bil & vi delade på pengarna. Jag ska betala tavlan med pengar därifrån. Det kändes som en bra sak att lägga lite av dom där konstiga pengarna på. Vad gör man annars med såna pengar?
Men jag har inte hämtat tavlan än. Den hängde i en utställning på ett café tillsammans med fler av Konstnärinnans tavlor & när utställningen var över & jag kunde hämta den var våran bil trasig så det blev inte av då. Och nu har jag glömt det. För igår eller idag skulle jag eventuellt ha kunnat hämtat den. Men jag hade inte skrivit upp det & då glömmer jag. Mitt minne är inte riktigt som det ska. Å andra sidan blir jag stressad bara av att tänka tanken att sätta mig i bilen, själv, & köra in till stan mitt i eftermiddagsrusningen. Vilket jag inte alls brukar ha några problem med. Och inte riktigt kan förstå, att jag blir så stressad av det nu.
Men det är bara att lyssna inåt & göra det som känns bäst. Eller rättare sagt undvika det som känns jobbigt. Lösa det på ett annat sätt. Jag ska höra av mig till Konstnärinnan & höra om vi kanske kan komma & hämta den i helgen. Då kan Kocken köra & jag slipper bli stressad. Man ska inte krångla till saker i onödan.
Jag har provat bröllopsstassen. Det funkar. Absolut. Jag kände mig jättefin. Den fina sjalen var pricken över i:et! Två små saker dock; färgen på klänningen kräver lite färg på mitt skinn. Tur att det finns brun utan sol. Och om inte det hjälper får jag prova en sån där soldusch. Sak två blir att införskaffa en ny bh som jag kan sätta genomskinliga band i. Den jag har gör att brösten ser ut som strutar. INTE SNYGGT. Varför har jag köpt den? Och har jag verkligen använt den? Har jag gått omkring med strututtar...? Tydligen. Nästa fråga blir ju då varför jag la tillbaka den i garderoben istället för att slänga den...
När jag ändå är inne på ämnet kläder: jag älskar mina nya jeans! Dom ska jag bo i nu tills det blir så varmt igen så jag kan ha mina knälånga favoritjeans.
Hoppsan! Nu gjorde Turkiet 1-0 mot Tyskland. Måste kolla lite på matchen nu.

För sent

Imorse ringde bilförsäljaren i Västerås till Kocken som låg & sov. På meddelandet han lämnade talade han om att en kille från Jönköping skulle komma & kolla på "våran" bil på fredag. Men om vi lämnade en handpenning skulle han istället hålla bilen till oss, tills vi kom dit på lördag.
När Kocken strax efter detta hört meddelandet ringde han mig på jobbet & frågade vad jag tyckte. Till att börja med var vi ju tvungna att stämma av med vår bankkvinna att vårt lån skulle hinna bli klart & att vi skulle ha pengarna på kontot på lördag. Sen ville vi ju kolla vad det här med handpenning innebar.
Men så långt hann vi aldrig. Medan Kocken ringde banken så hann killen i Jönköping före. Hur snopet känns inte det då? Jag hade ju, som vanligt, tagit ut saker & ting lite i förskott & i stort sätt redan sett oss som ägare av den här bilen. Men jag försöker tänka att det inte var meningen att vi skulle ha den här bilen. Av någon anledning. Som jag inte kan se just nu. Antagligen dyker det upp en ännu bättre bil även om jag har svårt att tro det för tillfället.
Idag fick jag ett mail från min vän i Stockholm, Brevvännen. Hon hade läst min blogg & gett sig själv namnet Brevvännen i kommentaren hon lämnade. Kul!
Vi lärde känna varandra just som brevvänner, för lääängesen. Det var under New Kids-tiden så någonstans runt 1990 skulle jag tro. Vi har hållt kontakten till & från ända sedan dess. Ibland tog det väldigt lång tid mellan breven & ibland var vi jättesnabba på att svara.
När jag bodde i Stockholm 1998-1999 träffades vi för första gången. Jag minns att det var pirrigt men trots att vi inte hade träffats tidigare så kände vi ju varandra väldigt bra.
Förra sommaren träffades vi när jag & Kocken var i Stockholm med Lillebror & Svägerskan. Vi satt i solen på ett jättemysigt ställe med utsikt över vattnet & pratade & skrattade. I sommar ska vi träffas igen, i augusti på deras bröllop! Det ska bli så himla roligt & jag är så glad över att vi ska få dela deras stora dag.
Vi är bortskämda med att bli bjudna & gå på bröllop. Förra året var vi på tre bröllop & nu i sommar är vi bjudna på tre. Och det är alltid lika härligt. Och jobbigt... För jösses vad jag gråter!!! Jag blir helt slut efter vigseln. Så mycket känslor. Oj oj oj. Men det tar jag gärna. För det är ju bara positiva känslor. Då står jag mer än gärna ut med tårarna.
Och så gillar jag det här med att få klä upp mig & känna mig så fin som man får göra på bröllop. Jag köpte min bröllopsklänning för ett bra tag sen nu. Jag var inte alls ute efter att hitta en bröllopsklänning utan kollade bara rent allmänt. Men när jag såg den här så var det kört. Jag kunde bara inte låta bli att köpa den. Och nu längtar jag efter att få ta på mig den! Skor & väska har jag sen förra året & dom passar bra till. Och igår köpte jag en sjal som jag hittade för ett par veckor sen & som jag tror blir fin till. Jag har dock inte provat hela kreationen. Det kanske jag borde göra. Med tanke på att jag faktiskt inte har provat allt tillsammans någon gång. Och med tanke på hur längesen det var jag köpte klänningen... Jag tror jag gör det på en gång, innan fotbollen drar igång. Jag önskar bara att vi hade en helspegel. Det skulle underlätta både nu & annars...

Premiär-tisdag

Oj oj oj, premiär av både Allsång på Skansen & Morden i Midsummer! Jag tycker det senare var bäst... Men Allsången är allt lite kul att slökolla på. Tyvärr var ju Christer Sjögren med & förstörde det hela & Arja var väl inte det bästa jag sett heller. Men Håkan funkar & Miss Li var härlig med all sin energi.
Klockan 10 idag hade jag återbesök hos min läkare. Vi skulle ha uppföljning på mitt förra besök, se hur jag mår nu & prata om min sjukskrivning. Dessutom hade jag bett honom att kolla mina födelsemärken. Allt gick bra, han är lätt att prata med & han tycker jag är på rätt väg & har rätt inställning. Jag är dock fortsatt sjukskriven på halvtid till 20 juli, tror jag det var. Det känns skönt för som det är nu blir jag så himla trött efter bara 4 timmar på jobbet. Jag fattar det inte riktigt, att jag kan bli så trött av "ingenting" men jag försöker lyssna på kroppen & inte fundera så mycket över varför.
Efter jobbet idag var jag som vanligt väldigt trött men jag åkte ändå till köpcentrumet för att försöka hitta ett par jeans. Jag har letat efter ett par nya jeans länge nu (kanske inte speciellt intensivt men jag har velat köpa mig ett par nya jeans under en lång tid). Jag hade tur, den första affären jag gick in i var JC, som jag vanligtvis inte brukar handla på, & där var det jeans-rea. Jag trodde väl inte jag skulle hitta något där för det brukar vara svårt att hitta nåt vettigt när det är rea & allt ligger i högar. Men här var det faktiskt ordning på reagrejorna & jag provade ett par som kändes rätt bra på en gång. Jag trodde jag var optimistisk när jag tog storleken 29/34, jag trodde det skulle vara svårt att komma i dom. Döm om min förvåning när dom var för stora!!! Det fanns en storlek mindre så jag provade dom. Dom var också för stora!!! Jösses... En tjej som jobbade där kom & frågade mig hur det gick & jag frågade henne om hon inte tyckte dom var lite stora & hon höll med mig. Hon förklarade för mig att dom här jeansen var stora i storlekarna & det hade jag ju märkt. Jag har nog aldrig någonsin kommit i ett par 27:or. Nu var det, tro det eller ej, inte det som var avgörande för mitt inköp av dessa jeans. Jag la undan dom & fortsatte i fler affärer & provade en hel del jeans men inga var lika bra som 27:orna. Så, jag gick tillbaka & köpte dom. Tycker själv att det var ett fynd; dom hade kostat 1199.- & jag betalade 600.-. Det är vad jag tycker är ett bra pris för jeans. Vad det var för märke? G-star. Coolt. Tror jag. Fast egentligen vet jag knappt. Jag bryr mig inte. Men visst, jag erkänner, det är en annan känsla på dessa jeans än dom andra jag provade i lite billigare affärer.
På vägen hem svängde jag förbi Nyblivna mamman (som för övrigt i skrivande stund stressar mig att bli färdig med detta inlägg! ;)). Vi har beställt lite kläder från H&M & både hon & jag ska skicka tillbaka lite. Nu när jag ändå var i krokarna passade jag på att åka förbi & hämta de kläder hon ska skicka tillbaka. Och så fick jag mig ju en pratstund med Nyblivna mamman & lite mys med Lillkillen också! Han är så mysig - även om han skriker lite emellanåt - & han får mitt hjärta att värka på ett härligt sätt. Det är ofattbart att han för bara några månader sedan låg inne i Nyblivna mammans mage & nu är han här, med oss, i levande livet. Det är så spännande att få följa honom & hans resa genom livet. För varje gång tycker jag att han förändras. Även om det bara gått några dagar.
Jag hann precis hem till tv-kvällen. Så nu har jag suttit här i tre timmar. Klockan är 23 & jag känner att det är dags att försöka komma i säng. Och det är väl bäst jag avslutar nu så Nyblivna mamman inte somnar med huvudet på tangentbordet där hon sitter & väntar på att få läsa det jag nu skriver. Härligt med hängivna fans! ;)
Puss & godnatt!

En grå & blåsig måndag

Imorse ringde klockan alldeles för tidigt med tanke på hur dåligt jag sovit. Efter en lång tids snoozande på både min & Kockens klocka klev jag ändå upp 07.30 & stapplade in i duschen. Strax efteråt gick även Kocken upp.
Att få frukost framdukad & avsluta med en snabb kopp kaffe gör väl susen för vilken sur, morgontrött människa som helst! Självklart blev vi sena iväg, hade någon räknat med något annat? Men vi hann perfekt i tid till banken. Fick till & med vänta ett par minuter på vår bankkvinna. Vi diskuterade billån, vilket inte var några problem (vilken bank vill inte låna ut pengar?), & hon skulle försöka få det klart så snart som möjligt. När pengarna är "våra" får vi se om bilen i Västerås finns kvar. Då är det kanske meningen att det är den vi ska ha. Frågan är bara när vi i så fall kan åka & kolla på den. Kocken kan ju inte ta ledigt & till helgen kommer Lillebror till stan. Han kommer visserligen inte för att träffa oss utan för att gå på Metaltown. Men en liten träff hoppas man ju som storasyster ändå på! Men nu ska jag ju försöka leva i nuet & inte oroa mig för saker jag ändå inte kan styra över just nu.
Nu har jag precis haft ett 1 timme & 3 minuter långt samtal med min underbara, fantastiska vän Lilla Lobelia. Hon är så otrolig som mitt i allt sitt eget kan stötta & supporta mig. Det beundrar jag. Och jag känner att jag kan stötta henne & ge henne lika mycket som hon ger mig. Det är riktig vänskap & en väldigt härlig känsla.
Nu har jag pratat så mycket & fått ventilera en massa tankar med Lilla Lobelia så jag känner mig faktiskt riktigt tom på tankar i huvudet. Det känns skönt! Så jag tror jag avslutar här. Klockan är nu 22.55 & det är dags för mig att krypa ner under täcket. Det känns som om jag kommer sova gott inatt. Tack, Lilla Lobelia. Och alla ni andra underbara vänner. Vad vore jag utan er?

Bullbak

Idag har jag fortsatt att träna på att göra ingenting. Kocken skulle ju upp & jobba & hade nog ställt väckarklockan på 09.30 tror jag. Jag hörde den lååångt borta men fortsatte sova. Jag fortsatte höra den lika långt borta när den ringde var femte minut tills Kocken flyttade fram alarmet. Jag tror klockan var 11 innan han klev ur sängen & hoppade in i duschen. Själv låg jag kvar, hade ingen lust att vakna & gå upp. Trots att jag sovit mer än tillräckligt kände jag mig helt tung i kroppen & huvudet. Men gemensam frukost lockade & jag klev upp jag med.
När Kocken åkte iväg till jobbet strax före 12 satt jag kvar vid köksbordet med GP & en kopp kaffe. Och där satt jag kvar. Länge. Hamnade på Lasse Winnerbäcks hemsida, läste hans biografi & diskografi. Det börjar bli dags att spela hans skivor nu, repetera alla låtar & texter.
Sen drog jag igång mitt bullbak. Redan igår började jag fundera på att baka bullar & köpte ingredienserna när jag var & handlade. Men sen blev det inte av under gårdagen. Nu har jag 30 nybakta kanelbullar i frysen & en 10 till på köksbänken. Kocken ska få äta några ikväll när han kommer hem från jobbet.
Jag hade funderingar på att ge mig ut på en promenad men så blev det inte. Jag kände inte alls för det & det har regnat i stort sett hela dagen. Jag kände lite svagt dåligt samvete för detta men varför ska jag göra något bara för att - när jag egentligen inte vill? Varför ska jag göra något bara för att jag tror att jag måste? NEJ. JAG VILL INTE. Och då gör jag det inte.
Jag har försökt att blunda för papperskassen med tidningar som ska ut till återvinningen, tvätten som hänger på tork sedan förra söndagen, dammtussarna som samlar sig i hörnen & stolsdynorna till balkongmöblerna som ska in i förrådet på balkongen. Det går faktiskt rätt så bra. När jag känner att jag vill ta hand om detta så gör jag det. Men det är ingen brådska, det kan vänta. Och förresten så måste det inte vara jag som tar hand om det. Vi är ju faktiskt två som bor här. Nu ger jag Kocken en chans att hinna göra det.
Jag försöker också lyda psykologens råd att lämna grubblandet till våra möten. Dom där små grubblerierna är lite luriga. Dom smyger sig in i min hjärna titt som tätt & det är inte alltid jag märker dom på en gång. Men det känns som om jag blir duktigare för var dag att upptäcka dom. Då puttar jag undan dom & försöker tänka på här & nu. Jag tror det är nyttigt. Idag är första gången på hur länge som helst som jag inte har super-duper huvudvärk.
Imorgon kl 9 ska vi vara på banken & träffa vår bankkvinna & diskutera ett eventuellt nytt billån. Räkna lite på vad det kostar & se vad vi tycker oss ha råd med. Kocken har hittat en bil som vi är ganska intresserade av. Problemet är att den finns i Västerås. Det är ganska långt att åka. Men det kan ju vara värt att åka en bit om det är rätt bil. Efter bankbesöket imorgon får vi väl ta ställning till den där bilen. Den är jättefin...
Jaha, nu är det snart dags för kvällens fotbollsmatch. Det kan bli riktigt bra, Italien & Spanien ska göra upp. Jag har ingen känsla alls för hur det slutar men jag är ju mer svag för Italien än Spanien, i stort. Hoppas i alla fall på att få se riktigt bra fotboll.

Det där med rödvin

Jag har två i stort sett halvfulla rödvinsflaskor & en rödvinsbox med en del rödvin kvar stående på bänken i köket. Inget av det går att dricka. För att det har stått för länge. Jag provade nämligen i torsdags om något av det gick att dricka. Jag var sugen på ett glas rött bara. Testade alla tre sorterna & inget smakade gott. Surt. Strävt.
Kocken säger att vi kan göra rödvinssås av det. Så det står kvar där på bänken. Jag tror inte det kommer bli någon rödvinssås gjord men det får väl stå kvar i alla fall. Jag får väl börja köpa småflaskor med vin istället. Det är ju synd & skam att det blir stående & blir för gammalt.
Och ikväll dricker jag folköl. JAG dricker folkÖL. Jag har tänkt att det här ska bli sommaren då jag lär mig tycka om öl. Jag har kommit en liten bit i det projektet. Igår drack jag en alkholfri till sillen. Och som sagt ikväll dricker jag folköl. Och det är rätt gott. Och passar bra till fotboll tycker jag.

Midsommardagen

Gårdagen, dvs midsommarafton, blev jättetrevlig. Hur kan det bli annat med så många härliga människor? Det blev en lagom slapp eftermiddag & kväll hos Radhustjejen & Radhuskillen. Sill & potatis först & det kunde vi faktiskt äta utomhus...! Sen, när Kocken också anlänt, tändes grillen & sånghäftena plockades fram. God mat & mer eller mindre vacker sång följdes sen av hela två musiktävlingar (som för mitt lag gick sisådär) & senare glass & jordgubbar.
Det var rätt skönt att vara chaufför & inte dricka någonting. Det tog på krafterna ändå även om jag inte riktigt kan förstå hur jag kan bli så trött av något som är så trevligt. Det blev lagom sent, vi var hemma strax före 01. Det var Kocken ganska glad för, han åkte på att jobba både idag & imorgon eftersom en av kockarna som skulle jobba blivit sjuk. Ibland önskar jag verkligen att han hade ett "vanligt" jobb... Men jag vet ju hur det är & försöker att inte lägga någon energi på det nu.
Det var eko i vårt kylskåp, vi hade inte ens frukost hemma så det fick bli pannkakor. Inte helt fel med pannkakor till frukost i & för sig. Men det innebar att jag faktiskt kände mig lite tvungen att åka & handla, vilket i vanliga fall inte är något som helst problem. Men jag inser titt som tätt att allt inte är som vanligt... Jag blev totalt slut. Så resten av dagen har jag ägnat mig åt att träna på att göra ingenting. Det är svårt när man hela tiden ser saker man "borde" göra. Men jag tycker nog att jag har lyckats ganska bra. Det enda jag har gjort, utöver handlandet då, är att läsa GT, dricka kaffe & äta singoalla, diska (efter att ha låtit disken stå en bra stund!) se en film, värma lite rester som jag sen åt, kollat lite mer på tv, pratat lite med Nyblivna mamman på msn & tackat nej till en kväll hemma hos henne (för att jag bara känner för att vara hemma själv). Inte direkt några större ansträngningar.
Nu har jag satt på ugnen & ska baka en ciabatta & göra en god macka med bacon, sallad, avocado & majonnäs. Lagom krävande måltid att tillaga. Sen blir det fotboll - som vanligt.

Midsommarafton

Jag har sovit ganska bra inatt. Somnade någon gång vid 23-23.30 efter att ha fyllt i några ord i korsordet & sen halvsovit med korsordstidningen i näven. Vaknade 10 minuter innan Kockens klocka ringde, det var min vanliga dags att gå upp-tid så det berodde väl på det. Lyckades i alla fall somna om när han gått till jobbet vid 8-tiden. Och jag sov som en stock till klockan 10. Då hade jag satt väckarklockan, som en säkerhetsåtgärd. Känner mig rätt ok idag även om min ständiga följeslagare huvudvärken är med mig. Men jag tror att den har lättat lite. Jag lyder psykologens råd att sköta grubblandet på mina möten med henne. Det känns rätt skönt. När jag börjar grubbla tänker jag på vad hon sagt & försöker tänka på ingenting. Det är ju rätt svårt att tänka på ingenting, jag vet inte hur man gör, men imorse tänkte jag på en ljusblå himmel med tunna, lätta, vita moln & en varm sol. Det funkade.
På tal om väder då... Det är runt 18 grader här hos mig. Himlen är fylld med moln i färgerna vitt & grått, grått i alla dess nyanser. Från ljusaste ljusgrått till riktigt åskgrått. Men inget regn än. Inte än.
Jag pratade med Radhustjejen förut. Stämde av läget lite. Hon sa att det var ganska varmt & lite sol hos dom. Men det var mörka moln på väg. Jag hinner nog inte dit medan solen är kvar. Jag sitter fortfarande här i pyjamas. Nu kom katten in från balkongen. Hon såg lite skrajsen ut & det beror nog på åskmullret som precis hördes. Kanske borde jag stänga av datorn. Och komma igång så jag blir färdig någon gång. Men jag tänker inte stressa. Jag tar det i min takt. Oj, mer muller. Ok, jag stänger av. Glad midsommar!

Dagen före midsommar

Det känns så konstigt att det är midsommarafton imorgon. Tiden har gått så fort, jag har inte riktigt hängt med. Är det verkligen imorgon? Jag fattar inte. Men vädret är ju som det brukar vara runt midsommar; grått & regngigt, inte så varmt. Runt 15 grader ungefär.
Kocken konstaterade förut att det känns rätt skönt att inte ha stressat iväg nu ikväll, hemåt till någon av våra familjer. Sitta i en bil i 3-4 timmar i helgtrafik med en massa andra stressade människor runt omkring sig. Nej, det känns skönt att stanna kvar här hemma i Göteborg & fira midsommar hos Radhustjejen & hennes kille med några kompisar till dom & så Nyblivna mamman & hennes kock & lillkillen. Det känns alldeles utmärkt för min del.
Som sagt så står kockarna för planerandet inför morgondagens ätande & Nyblivna mammans kock skötte tydligen handlandet idag. Det känns förvånansvärt skönt & avslappnat att slippa bry sig. Det är härligt att inse att saker & ting ordnar sig även om jag inte styr & fixar det.
Jag tränade på det där med disken idag. När jag kom hem från jobbet gjorde jag mig lite mellanmål, satte mig vid köksbordet & läste GP & fullkomligt struntade i att det stod disk från imorse i diskhon. Jag struntade i den disken i flera timmar. Och inget hände. INGENTING.
Nu är matchen mellan Tyskland & Portugal igång igen. Jag ska gå in & heja på Portugal för jag hoppas dom ska slå Tyskland. Just nu leder dock Tyskland med 2-1.
Lilla Lobelia skickade mig ett sms förut. Allt har gått bra men operationen var större än hon trott & hon har ont. Men som sagt, allt har gått bra. Hon har funnits i mina tankar hela dagen & det var skönt att höra ifrån henne. Nu hoppas jag hon får en bra helg hemma hos sin pappa & hans fru. Hoppas att smärtan släpper & att hon kan vila mycket. Både kroppen & hjärnan. Det ska jag också försöka göra. Sovmorgon imorgon. Hela helgen tror jag förresten.

Jaha. Det var det.

Nu är EM över för Sveriges del. Lite snopet känns det allt. Men ikväll var dom inte värda att vinna. Och med tanke på kvällens spel kanske det var lika bra att vi slapp möta Holland i en kvartsfinal.
Det var jobbigt hos psykologen idag. Hon sa åt mig på skarpen. Och jag tror att det hjälper, i alla fall lite. Kanske börjar jag nu så sakteligen förstå att jag faktiskt inte mår bra. Hon säger att jag är utmattad, att jag måste börja lyssna på min kropp för att den inte mår bra. Och även om det gör ont att höra det så måste jag ta till mig det.
Nu ska jag krypa i säng med Kocken, katten & ett korsord. Jag har lovat psykologen att försöka spara mina snurrande, virvlande, bångstyriga tankar till de möten hon & jag har. Och till denna blogg. Här får jag ventilera.
Och idag var jag duktig & tänkte på mig själv & lämnade över midsommar-planerandet till Kocken & Nyblivna mammans kock. Jag klarade inte av att ens tänka på vad jag behövde handla till den dagen. Jag blev helt blockerad. En skrämmande känsla för någon som jag som hela tiden alltid vill ha koll. Sakta men säkert ska jag väl lära mig - med hjälp av alla runt omkring mig klarar jag det. Det vet jag.
Ikväll & imorgon är i alla fall alla mina tankar hos Lilla Lobelia som äntligen har fått sin operationstid imorgon bitti. Det är också något som kommer gå bra. Jag känner det inne i hjärtat.

Morgonpromenad

Jag gjorde det. Jag tog mig upp & gick ut på den inplanerade promenaden. Det var skönt men inte den där vanliga sköna känslan. Huvudet var tungt & tankarna snurrade som en berg- och dalbana - runt, runt, upp, ner & upp igen. Hela kroppen var tung. Det kändes som om jag rörde mig i slowmotion i seg kola. Men jag vet att det gjorde mig gott. Röra lite på mig & få frisk luft. Jag ska göra ett nytt försök imorgon, innan jag hämtar mitt nya pass kl 9. Om jag nu inte måste jobba på morgonen. Det har jag inte koll på än, det får jag kolla under dagen.
Nu äter både katten & jag frukost & lyssnar på morgonpasset i P3. Det är snart dags att hoppa in i duschen & försöka bli färdig i tid. Klockan 10 ska jag vara hos psykologen. Jag har ett svagt, svagt lite oroligt pirr i magen inför det besöket. Men det gör ju nytta. Och det är egentligen inget att oroa sig för.

Trött

Jag slapp mardrömmar inatt. Men somnade på tok för sent & det funkar inte. Jag är trött, trött, trött. Hela tiden. Jag behöver sova ordentligt. Men även när jag sover en hel natt vaknar jag inte utvilad. Min hjärna vilar aldrig. Den maler ständigt på. Tankarna snurrar oavbrutet även när jag inte själv märker det. Då är det ju faktiskt inte så konstigt att jag är trött. Att jag inte orkar jobba som vanligt. Men det är väldigt svårt att inse det. Att förstå att jag inte funkar som vanligt. Jag jobbar på det, att lära mig förstå det & lyssna på min kropp.
Kocken kom hem rätt tidigt idag. Jag satt vid köksbordet & hade precis ätit lite mellanmål. Surfade runt lite på datorn, läste GP, gjorde inget speciellt. Vi skulle åka & träna ikväll. Det är precis vad jag behöver. Styrketräningen gör mig trött & ofta somnar jag i soffan de kvällar vi styrketränat. Nu hamnade både jag, Kocken & katten på sängen & vi somnade alla tre. Däckade. Det var nog ingen lång tupplur men när vi vaknade fanns det liksom ingen träningslust alls. Typiskt! Men inte ovanligt när det gäller mig, tyvärr. Jag vet så väl att jag mår bra av att träna, att jag behöver det, men ändå är det så ofta jag tänkt åka till gymmet & inte kommer iväg. Jag ska försöka bättra mig. Jag ska försöka tänka på hur mycket jag behöver träna, inte att jag måste utan att jag behöver det. Försöka få det till en vana igen. Jag tror på vanor. Jag är nog mycket en vanemänniska. Jag läste någonstans att det tar tre veckor för något att bli en vana. Det gäller alltså att göra något i tre veckor sen gör man det av vana. Låter väl inte helt omöjligt?

Imorgon ska jag på mitt andra besök hos psykologen. Jag ska vara där klockan 10 & innan dess är min plan att gå en morgonpromenad & äta en lugn frukost tillsammans med GP. Jag vet att jag behöver kraft imorgon. Det tar enormt på krafterna att prata med psykologen. Men det känns bra & jag tror det kan hjälpa mig. Hon säger att det finns en del att jobba med. Jag vet att hon har rätt. Jag försöker se det positiva med allt; att jag får hjälp att ta mig igenom det jobbiga & samtidigt får jag också hjälp med mina "duktig flicka"-syndrom. Jag ser många duktiga flickor runt omkring mig som inte får samma hjälp som jag. På det viset är jag faktiskt lycklig lottad. På väldigt många vis är jag lyckligt lottad. Ibland är det lätt att glömma bort det & det får man göra ibland. Men trots hemska saker som händer runt omkring en måste man försöka komma ihåg att allt inte är svart alltid.

När Kocken kom hem inatt berättade han något tråkigt. En jobbarkompis till honom har förlorat sin mamma. Jag känner honom inte väl & vet inget om omständigheterna men det spelar ingen roll. Jag vet vem han är, en kille i min ålder, glad & alltid trevlig, & jag vet på något sätt vad han går igenom. Jag började gråta.

En tanke som ofta finns hos mig är vad som händer när man dör? Förstår man vad som händer? Gör det ont? Hur känns det? Hinner man tänka något? Och sen då, när man är död, vart tar man vägen då? Kroppen vet jag ju vad man gör med. Jag har sett en död kropp. Jag har sett mammas döda kropp. Ett skal. Ett tomt skal. Det var hon men ändå inte. Men jag tror ju att själen tar vägen nånstans. Men vart? Och varför kommer hon inte & hälsar på? Mamma såg ju, precis som mormor, gammelfarmor på landet. Varför kommer då inte mamma & hälsar på mig? Jag väntar & väntar men enda gången jag sett henne hittills är i två drömmar. Men jag vet nog varför. Jag är rädd. Samtidigt som jag vill att hon kommer så är jag rädd för hur jag skulle reagera. Så jag fortsätter vänta & försöker att inte vara rädd. Tids nog...

Ibland önskar jag att jag trodde på Gud. Att jag hade en religion att förlita mig på. Då kunde jag tro på att man hamnade i himlen eller i helvetet. Men jag tror på ödet. Och ibland är det väldigt jobbigt att tro på ödet för jag kan inte förstå varför ödet skulle ta min mamma så där. Men jag försöker ändå tro att mamma är någonstans där hon har det bra. Där levet leker varje dag & det inte finns några bekymmer. Att hon är tillsammans med de nära & kära som gick bort före henne. Med sin mormor, farmor, sin lillebror & barnet hon bar som dog innan han var född. Jag hoppas hon kan få vara lycklig även om jag vet att hon är ledsen för att hon rycktes ifrån oss alldeles, alldeles för tidigt.

Jag tror att min vän Nyblivna mamman kommer gråta när hon läser det här. Jag gråter nästan själv & hon & jag är lika känsliga. Men det är väldigt skönt att skriva av sig. Att få ner ens snurriga tankar på skärmen & läsa det. Konstigt att något så enkelt kan hjälpa. Men det konstaterar jag ofta tillsammans med Lilla Lobelia. Att det ofta är enkla saker som hjälper en att må lite bättre, om så än bara för stunden.

Nu ska jag försöka ladda lite inför kvällens EM-fotboll. Italien spelar mot Frankrike. Jag har ingen känsla alls för hur det går. Men jag tycker nog att det vore lite kul om Rumänien slog Holland så varken Italien eller Frankrike kom vidare...!

Tappa tänderna

Inatt drömde jag en mardröm. Jag tappade mina tänder. Hela munnen var full med tänder som lossnat. Jag spottade ut dom i handen & handen blev full av mina tänder. Det var hur många som helst. Men trots att så många tänder lossnat hade jag tänder kvar i munnen. Men dom satt löst när jag kände på dom. Så jag lät bli att göra det. Kocken var med i drömmen. Han staplade tänder i mängder i olika högar medan jag hysteriskt grät & frågade om det verkligen hände på riktigt. Vilket det ju gjorde, i drömmen.
Jag vaknade med gråten i halsen & panik i bröstet. Suckade av lättnad när jag insåg att det bara var en dröm. Lät hjärtat lugna ner sig & kröp närmare Kocken som sov djupt & lugnt. Lät hans lugn smitta av sig på mig & lyckades efter en stund somna om.
Jag slog upp det på nätet idag, googlade på drömtydning. Hittade 3-4 nätsidor som förklarade att drömmar om att tappa tänderna betyder otur. Gillade inte det utan fortsatte & hittade en sida med en annan förklaring. Förändring. Förändring kan vara bra eller dåligt. Jag väljer bra.
Nu ska jag se till att komma i säng. Hoppas på en natt utan mardrömmar. En natt med god sömn. Jag behöver det.

Sesamlax med bulgurcoleslaw

Det blev sen middag ikväll. Jag har precis ätit färdigt & diskat & klockan är 21.25. Men vad gör det? Kocken jobbar, katten bryr sig inte om när jag äter. Det är skönt att bara ha sig själv att bry sig om ibland.
Jag har väldigt svårt för disk som står kvar i diskhon. Vill gärna diska "grovdisken" innan jag äter. Så jag bara har tallrik, glas & bestick kvar att diska när jag ätit klart. Jag jobbar på det, att låta disken stå kvar. Det går sådär.
Ikväll blev det Sesamlax med bulgurcoleslaw till middag. Ett GI-recept jag hittat. Jättegott! Receptet kommer här & är för 4 personer:
Skala & riv 2 morötter & lägg i en skål. Tillsätt 3 dl strimlad vitkål, 4 dl kokt bulgur (jag tog fullkornsbulgur denna gången men det går lika bra med vanlig), 1 dl gräddfil, 2 msk majonnäs, 2 tsk dijonsenap, 1/2 dl klippt gräslök. Smaka av med salt & peppar.
Skär 500 gr laxfilé i kuber (eller gör som jag & använd hela portionsbitar av lax). Strö på salt & vitpeppar. Vänd laxkuberna i ett lätt uppvispat ägg & sedan i sesamfrön. Hetta upp en stekpanna med olja & stek laxkuberna runt om i 4-5 minuter. Trä upp på spett (eller hoppa över det...) & servera med bulgurcoleslaw, hyvlad gurka & citronklyftor.
Det är bra att komma ihåg salt & peppar på laxen & inte bara sesamfröna. Det smakar liksom lite mer då. Jag ska försöka komma ihåg det nästa gång.
Nu sitter jag, katten & datorn i soffan framför tv:n. Det är så klart EM-fotboll på, även om det är halvtid nu. Jag gillar stora fotbollsmästerskap. Det är i stort sett den enda fotbollen jag ser. Men jag skulle vilja se en italiensk ligamatch live någon gång. Italienska ligan har inte satt igång när vi är i Milano. Men det gör inget, det finns så mycket annat att lägga tiden på. Och jag ska åka till Italien fler gånger. Rom väntar ju på mig.

Min blogg!

Inspirerad av min fantastiska vän Lilla Lobelia har jag nu alltså fixat en egen blogg...!
Att skriva var för många år sedan min ventil. Kanske kan det bli det nu igen. Nu när jag långsamt försöker ta mig vidare. Ta mig igenom det där "första året" som så många pratar om. Jag har redan klarat av mammas födelsedag - utan mamma. Påsk utan mamma. Min födelsedag utan mamma. Mors dag, som vi aldrig ens firade för mamma gillade inte den dagen, var jobbig. Jag har väl aldrig förr lagt märke till all reklam inför just den dagen. På radio, i tv & i tidningar. Jösses. Då var jag ändå lättad över att vi inte firat mors dag. Jag köpte blommor & ställde bredvid fotot på mig & mamma.
Jag bävar redan nu för julen. De som känner mig vet vad jag tycker om julen. Och inte blir det bättre i år... Ingen kalkonmiddag hos mamma på annandagen. Men jag försöker att inte tänka på det, inte nu. Jag försöker lära mig att ta en dag i taget. Mina tankar framåt försöker jag vila på positiva, roliga saker. Midsommar med vännerna, kursen i Bryssel, konserten med Bruce, bröllopen vi ska på, resan till Milano med sambon & Lasse Winnerbäck-konserten.
Nu vrålar magen efter mat. Jag har visst glömt tiden när jag suttit här & grejat. Dax att sätta igång matlagningen.