Vad gör väl det?

När Radhustjejen i sitt sms nu på kvällen frågade mig hur jag kände mig idag så stannade jag upp där jag var, mitt i badrumsstädningen. Med ett stort leende i ansiktet konstaterade jag att jag var helt genomtäppt i näsan, trött som en tok & vrålhungrig. Inget vidare, jag håller med, men samtidigt log jag ju som sagt & tänkte "men vad gör väl det? jag mår bra inuti, i själen, nu". Och så gick jag ner i tvättstugan & hämtade duken jag lånat av Foxy till glöggfesten på lördag & manglade den! Och blev glatt överraskad när killen i min ålder som höll på att tvätta frågade mig om jag ville ha hjälp med att vika duken...! Det är lite trist att bli överraskad när folk erbjuder sig att hjälpa till, det tyder ju på att det inte händer allt för ofta, men samtidigt är det härligt när det väl händer & speciellt vid oväntade tillfällen. Killen blev nog inte så lite förvånad när han förstod att jag inte bara skulle vika ihop duken utan faktiskt även mangla den. *ha ha ha* Mamma är nog stolt över mig nu, över att jag lärde mig mangla då när jag var liten & tittade på när hon styrde med detta & att det faktiskt händer då & då att jag gör det själv också. Jag minns den underbara känslan när man kröp ner i en nybäddad säng med manglade lakan som hängt ute i sommarsolen & torkat. Åååååhhhhhh...