Tacksam

Jag är så otroligt tacksam för att mina underbara vänner finns kvar hos mig trots att jag just nu känner mig som en väldigt dålig vän... Jag är dålig, för att inte säga usel, på att höra av mig & det mesta kretsar runt mig & mitt. Kanske förståeligt med tanke på det jag nu tvingas gå igenom men ändå inget jag tar för givet att de ska stå ut med.
Jag hoppas, & tror, att jag kan vara en lika god vän när någon av mina vänner behöver det. Men just nu finns inte den styrkan hos mig. Just nu behöver jag dom.
Men så funkar ju riktig vänskap - man ger & tar. Och man gör det utan att tänka efter. Utan att mäta vem som gör vad.
Jag försöker tala om för mina vänner hur mycket allt deras stöd betyder för mig. Jag hoppas att jag lyckas göra det så ofta som jag tänker det för mig själv. Det är ofta & jag är kanske tjatig om det. Men i det fallet har jag inget emot att vara tjatig. Det är jag med nöje!
Imorgon ska jag åka till Nyblivna mamman (som nog kommer få fortsätta heta det här i bloggen även om hon inte är så nybliven mamma längre!) efter jobbet. Hon är en av dessa fantastiska, underbara vänner som bara finns där för mig & ställer upp. Hon tänker alltid på mig, tar hand om mig, hör av sig, bryr sig om mig. Hon är helt ovärderlig! Jag ser fram emot att träffa henne & kanske hennes kock & laga lite mat tillsammans & prata, prata, prata. Om allt eller inget. Och att få träffa Lillkillen gör mig alltid på bra humör! Jag hoppas att han också är på bra humör & ger mig ett av sina leenden som får mitt hjärta att smälta.
Det är skönt att ha något roligt & inte alls krävande att se fram emot. Det gör mitt sinne lite lättare. Och det behövs...